 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
En introduktion till en av de mest kända Musse Pigg-tecknarnaSom du kanske redan vet, var Musse Pigg ursprungligen en filmfigur. Redan 1930 förändrade emellertid Floyd Gottfredson honom så att han kunde användas i serier i dagstidningarna. Där fick snart de långa spännande äventyren med Musse en stor läsekrets. Trots Gottfredsons stora insats är det dock Paul Murry som bör få äran för att ha gjort serietidningsserierna med Musse så framgångsrika. Murry tecknade nämligen länge briljanta följetonger med Musse i den amerikanska tidningen Walt Disney's Comics and Stories (WDC). Mellan 1946 och 1984 ritade han flera tusen seriesidor med så skilda figurer som Hacke Hackspett (ingen Disneyfigur), Mårten Gås, Farmor Anka, Lilla Vargen, Dumbo, Kalle Anka, Hiawatha, Långben, Pluto, Bror Kanin och så naturligtvis Musse Pigg. Det råder väl inget tvivel om att mannen förtjänar en utförligare presentation?
Murry föddes i Saint Joseph i Missouri den 25 november 1911. Underligt nog var han inte särskilt förtjust i serier som barn. Han började istället arbeta som jordbrukare och lärde sig teckna på egen hand. Sommaren 1938 fick han anställning hos Disney i Hollywood. Här arbetade han de första åren för Fred Moore, den kanske mest kände av alla Disneys animatörer. Fred Moore jobbade ofta med Musse Pigg och Murry lärde sig mycket av honom. Enligt Murry själv var detta främsta skälet till att han senare koncentrerade sig på Musse Pigg, trots att han var en av de få Disneytecknarna som kunde hantera nästan alla figurerna. 1942 slutade Murry med tecknad film för att börja rita serier. Han började med söndagssidor i dagstidningarna men tecknade även några dagsstrippar med Musse innan han gjorde sin första serie för serietidningarna. Det var berättelsen om när Bror Räv och Bror Björn fångade Bror Kanin med hjälp av en klibbig docka i tjära. Den publicerades i USA i "Four Color 129", december 1946. Paul Murry skrev aldrig sina egna serier. Han fick helt enkelt manusen skickade till sig från förlaget Western och sedan gjorde han resten själv. Han skissade, tuschade och textade serierna innan han skickade tillbaka dem. Här nedan ser ni en ruta ur en tidig Lilla Vargen-serie som handlar om hur Stora Stygga Vargen får jobb som fågelskrämma. Den publicerades faktiskt i den allra första svenska Kalle Anka-tidningen i september 1948.
De första Musse-serierna Murry kunde alltså teckna nästan alla Disneyfigurerna och prövade på de allra flesta. Hans Kalle är till exempel mycket vältecknad men kanske lite smartare än vi är vana vid. När till exempel Knattarna leker sjömän och klampar fram genom huset med leriga stövlar utnyttjar Kalle situationen, utnämner sig själv till kapten och beordrar besättningen att skrubba däcket. Sommaren 1950 publicerades Murrys första Musse Pigg-serie i de amerikanska serietidningarna. Han påbörjade nu en enorm produktion av tecknade serier. Även om han i början ritade ganska många berättelser med Kalle, var det främst de spännande äventyren med Musse som fångade läsarnas intresse. I "Musse Pigg och den mystiska kreatursfarmen", som publicerades i Sverige för första gången i Walt Disneys serier 10/1954, besöker Musse och Långben Mimmi som har problem med en boskapstjuv på sin ranch. Det är en mycket spännande berättelse och den har repriserats flera gånger, senast i Walt Disneys serier 1/1983. Den sista scenen där Mimmi ger Musse en kyss på kinden i en helikopter blev dessutom återgiven i Jon Gisles bok "Ankismen", ett standardverk om Kalle Anka & Co. 
I början av 50-talet försökte dessutom Murry göra en egen vilda västern-serie tillsammans med manusförfattaren Dick Huemer. Den hette Buck O'Rue och gick i de amerikanska dagstidningarna i ett par år. Den fick dock aldrig något riktigt genomslag vilket kanske var tur för alla oss som gillar Murrys Disneyserier. De klassiska fortsättningsserierna Redan då den amerikanska tidningen "Walt Disney's Comics and Stories" startade sin månatliga utgivning i oktober 1940 innehöll den fortsättningsserier. I Sverige blev däremot de långa berättelserna inte uppdelade i flera tidningar förrän 1957 och därför publicerades inga av Murrys första fortsättningsserier här förrän några år senare. De här följetongerna var spännande och hade antagligen en större vuxen läsekrets än många av de andra serierna i tidningen. Den första följetongen Murry tecknade, "Det mystiska hotellet" från sommaren 1953 (WDC 152-154) gick inte i Sverige förrän i KA & Co 1-3/1958. Musse och Långben semestrar här på ett hotell men upptäcker snart att någon försöker skrämma iväg dem därifrån. Våra vänner avslöjar till sist att en uranfyndighet var skälet till att deras hotellvistelse inte blev lika avslappnande som planerat. Vid denna tidpunkt publiceras en mängd fortsättningsserier av Murry där Musse och Långben får kämpa mot skurkar av de skildaste slag. Ibland finns det flera bovar som de måste tampas med. Vid ett tillfälle var Musse och Långben tvungna att fånga ett helt skepp med sjörövare med Svarte-Petter i spetsen ("Sjörövarna i Tabascobukten", KA & Co 13-15/1959). En annan gång, i KA & Co 23-25/1977 (ursprungligen utgiven 1955), försökte Svarte-Petter stjäla en supermagnet som Musse och Långben kommit över. På den tiden tvekade inte Svarte-Petter att använda skjutvapen.
Murry lade ner mycket tid på sina detaljrika bakgrunder. Han var duktig på att skildra natur, väder och vind och det finns få serietecknare som kan teckna regn som Murry. Det är därför underligt att en så hängiven tecknare som Murry vid flera tillfällen hävdade, att han tecknade serier mest för pengarnas skull. Murry och Gottfredson Mot slutet av 1950-talet fick Murry i uppdrag att teckna om några av Gottfredsons gamla äventyr från dagspressen. Skälet var att serierna behövde moderniseras men också att de behövde redigeras om för att passa serietidningarnas format. Detta var en mycket svår uppgift. Gottfredson är en oöverträffad Musse Pigg-tecknare och kopieringen blev inte lika bra som originalen. Trots det gjorde Murry ett mycket bra jobb med de här berättelserna. De blev ofta så långa att de fick delas upp i fem nummer av Kalle Anka & Co. En av de mest kända historierna är "Gentlemannatjuven" i KA & Co 45-49/1962. Här är Musse och Långben återigen på äventyr i vilda västern. De träffar Svarte-Petter som kidnappar kvinnor från en turistranch och han kräver lösensummor för dem. Långben är en fröjd för ögat när han i den här serien vandrar runt i sin cowboykostym. I Murrys serier från 1950-talet har skurkarna en framträdande roll och han har gjort Svarte-Petter och hans kompanjon Kranborst riktigt skumma. Murry tecknade också om delar av den första berättelsen med superskurken Spökplumpen som ursprungligen var en av Gottfredsons skapelser. Från denna tid minns man kanske också "Musse och negerpojken Torsdag" (KA & Co 43-47/1961 men Gottfredsons originalversion hade publicerats i Sverige redan 1953. Då var emellertid flera sidor bortklippta jämfört med den amerikanska versionen). Torsdag anlände till Musse i ett paket med posten, ivägskickad av sin bror Fredag. Enligt Fredag behövde Torsdag uppfostras en aning och det var sannerligen ingen överdrift. I rask följd åt Torsdag upp Musses guldfisk, en blombukett, Pluto (här blev han lyckligtvis stoppad) samt hela matservisen. Dessutom skrämde han livet ur vakten på Hotell Ritz och att äta upp en hel bröllopstårta var inte heller vett och etikett i Musses hemstad. 
Andra figurer Murry tecknade också kortare serier. Dessa publicerades vanligen i "Mickey Mouse", en tidning med bara Musse-serier. I dessa kortare berättelser lät Murry bifigurerna få mer utrymme. Pluto, Mimmi, Långben, Teddi och Freddi är ofta med och har kanske lite annorlunda egenskaper än vad vi är vana vid. Murrys Pluto är exempelvis en obotlig dagdrömmare. Murrys Långben bor i ett fallfärdigt hus och kör runt i en lika risig gammal bil. I Murrys serier har han en alldeles fantastisk förmåga att hamna i de mest underliga situationer. Det var också Murry som gav Långben hans karakteristiska sätt att hålla handen framför munnen.  Musse på sextiotalet
Tyvärr sjönk kvalitén på Murrys serier något under sextiotalet. Manusen han arbetade efter blev sämre och inspirationen började sina. Därmed blev teckningarna mindre detaljerade och figurerna mer stereotypa. Trots det är det fortfarande bra berättelser som tål att läsas om. Bland de mest kända från denna period kan nämnas "Spökplumpens återkomst" (KA & Co 25-28/1965). Detta var den första av flera nya berättelser med Spökplumpen och en kort tid hade han till och med en egen tidning i USA. Några andra spännande serier från sextiotalet är "Musse Pigg och piraten Svartskägg" (KA & Co 33-35/1968) och "Musse Pigg på flygande uppdrag" (KA & Co 52/1968 - 2/1969). Ett återkommande tema i Murrys sextiotals-berättelser är historia. Han lät vid ett flertal tillfällen Musse och Långben resa tillbaks i tiden. Som så många andra Disneyfigurer har därför Musse och Långben tampats med vikingar, till exempel i "Musse Pigg: Egil Röde och svärdet Helvass" (KA & Co 40-42/1968). I "Musse Pigg och piraterna Petter" (KA & Co 32-34/1969) är de istället pälshandlare på 1800-talet. Det finns också flera berättelser med science fiction-tema och serier som är parodier på berömda böcker. Murry tecknade till exempel serien "Lättlurius resor" (KA & Co 20/1967) som var en ny version av Gullivers resor. I KA & Co 2/1967 finns också en parodi på "Swiss Family Robinson" kallad "Nästan som den schweiziska familjen Robinsson". 
Mot slutet av sextiotalet startade man i USA ett antal nya
serietidningar med Disneyfigurer. Från början fick Murry ansvaret för två
av dem. Det rör sig om den tidigare nämnda Spökplumpen-tidningen samt en
tidning där Långben försågs med övermänskliga krafter. Spökplumpens
tidning lades ner efter sju nummer men den innehåller ändå flera bra
längre berättelser. Alla dessa gavs ut på svenska, främst i Walt Disneys
serier under slutet av sextiotalet. Den andra tidningen var Stål-Långben.
Det finns flera versioner av hur Långben fick sina stålkrafter. I början
klädde han helt enkelt bara ut sig i röda underkläder med en potatissäck
som mantel. Senare drack han superbensin eller åt speciella jordnötter för
att bli Stål-Långben. Det sistnämnda var absolut det mest hälsosamma för
Långben.
Sjuttio-talet Följetongerna i "Walt Disney's Comics and Stories" ersattes från och med 1973 av en åttasidig avslutad berättelse i varje nummer. Tanken var att de skulle vara mer roliga än spännande att läsa och att de yngsta läsarna inte längre tyckte om de långa och mystiska följetongerna. De sista åren hade också skurkarna blivit allt snällare. Kranborst försvinner. Svarte-Petter är med allt mer sällan och Putte och knölen (som debuterade i oktober 1966) tar över scenen. De är vanligen mer dumma än farliga och serierna med Musse blev allt mer intetsägande. Den som förlorade mest på förändringarna var antagligen Murry själv. Han tecknade nu mest på gammal rutin och teckningarna blev mer stereotypa och mindre detaljerade. Manusen gav honom antagligen föga inspiration att lägga ner någon extra möda på att göra bra ifrån sig. Trots detta fortsatte han att teckna fram till 1984. Paul Murry dog 1989. För många av oss är Paul Murry den allra främste Musse Pigg-tecknaren. Han var emellertid på slutet av sin karriär inte speciellt intresserad av sitt jobb och när han 1981 blev ombedd att kommentera sitt liv som serietecknare sade han helt enkelt: "Jag gör så gott jag kan och det får räcka!". Att det var mer än tillräckligt tror jag dock vi alla kan hålla med om. Källor: Jon Gisle: Donaldismen (Norge) Svenska publiceringar: "Brer Rabbit an' De Tar Baby" (Four Color 129 från 1946); aldrig publicerad i Sverige. "The Marvelous Magnet" (WDC 182-184 från 1955/56); "Den märkliga magneten" i KA & Co nr 23-25/1977 och den vita boken "Långben & Musse". "The Pirates of Tabasco Bay" (WDC 191-193 från 1956); "Sjörövarna i Tabascobukten" i KA & Co 13-15/1959, 5-7/1978 och 10-12/1990. "The Mysterious Crystal Ball" (WDC 203-204 från 1957); "Den mystiska kristallkulan" i KA & Co nr 22-23/1958 och den vita boken "Långben och Musse". "The Idoal of Moaning Island" (WDC 214-216 från 1958); "Träguden på Klagoön" i KA & Co nr 48-50/1960. "Pop´s Occupation" (WDC 79 från 1947); KA & Co nr 1/1948 och 44/1968. Mystery of the Double Cross Ranch (Four Color 313 från 1951); "Den mystiska farmen" i WDS 10/1954, 18/1965 och Walt Disneys Godbitar 1/1983. "The Last Resort" (WDC 152 - 154 från 1953); "Det mystiska hotellet" i KA & Co 1-3/1958 och 16-18/1984. "The Bar-None Ranch" (WDC 229-233 från 1959-60); "Gentlemannatjuven" i KA & Co 45-49/1962. "An Education for Thursday" (WDC 237-241 från 1960); "Musse Pigg och Torsdag" i KA & Co 43-47/1961. "The Viking Raiders" (MM 116 från 1968); "Musse Pigg: Egil Röde och svärdet Helvass" i KA & Co 40-42/1968.. "Lost Atlantis" (MM 115 från 1968); "Musse Pigg på flygande uppdrag" i KA & Co 52/1968 - 2/1969. "Gullible's Travels" (WDC 310 från 1966); "Lättlurius resor" i KA & Co 20/1967. "The Return of the Phantom Blot" (WDC 284-287 från 1964); "Spökplumpens återkomst" i KA & Co 25-28/1965 och 16-19/1983. "Blackbeard the Pirate" (MM 114 från 1967); "Piraten Svartskägg" i KA & Co 33-35/1968 och Musse Piggs favoriter 2. "The Ski Ghost" (MM 120 från 1969); "Skidspöket" i KA & Co 52/1975 - 2/1976). eller "The Moose Monster Mystery" (MM 122 från 1969); "Pälsmysteriet i Hotahiti" i KA & Co 29-31/1970 och Musse Piggs favoriter 3. "The River Pirates" (WDC 336-338 från 1968); "Piraterna Petter" i KA & Co 32-34/1969. "The Phantom Blot Meets Mad Madam Mim" (PB 4, 1965); "Spökplumpen möter Madame Mim" i WDS 23/1966 och WDK (4)/1978. |
Paul Murry (1911-1989)
