>> Tillbaka till första sidan

Finns det många sådana Disney-objekt i USA?

Javisst! Det har producerats sådana mycket tidigt. Speciellt Musses ansikte har synts på många objekt allt från leksakståg till termosar. Farbror Joakim är däremot ovanlig. Det finns några men inte förrän Ducktales startade i USA på TV, blev det producerat Joakim-objekt. Jag kan nämna en liten figur, ca 3 cm hög, som är värd ca 200 dollar (ca 1 700 kr)! Av ren kuriosa - de fyra mest värdfulla Joakim-objekten, alltså inte de mest sällsynta, i USA är följande:

1. 1956. Hagen-Renaker keramisk figur. Detta var en av en serie Disneyfigurer, Joakim-utgåvan är den mest sällsynta. Joakim står med benen lite isär och med händerna på käppen. Mycket liten och mycket sällsynt.
2. 1961. En liten Joakim-figur där han står på en fot och med käppen i höger hand. Mycket, mycket sällsynt.
3. 1960-61. Daniel Brescher Company Joakim-sparbössa. Joakim ligger i sängen med hatten på och dollarsedlarna sticker ut ur kudden. Carl Barks har gjort en försida av denna scen. Det diskuteras om teckningen kom före sparbössan. Relativt vanlig.
4. 1961. En sparbössa från Dell, alltså det förlag som utgav Joakim-häftena. Detta gör den mycket speciell. Joakim sitter på toppen av sparbössan med Knatte, Fnatte och Tjatte runt sig. Sällsynt.

Don Rosa visar stolt upp plaketten för bästa fortsättningsserie 1995.
Det åtråvärda "Eisner-priset" fick Don för boken "Farbror Joakims liv".

Samlar du på film?

Nej, det gör jag inte. Jag har visserligen mycket film, men det är inte systematiskt ordnat. En samling är när du måste ha ett objekt för att fylla ett hål, du måste ha allt själv även om du inte gillar objektet i fra åga. Jag har filmer men är ingen organiserad samlare.

Du tecknar enbart ankor, och då helst Barks-ankor som du själv säger. Varför tecknar du inte Musse-serier?

Det sägs att jag hatar Musse, men det är inte rätt. Jag bara tycker att Musse är alltför populär i USA. Du möter hans ansikte överallt, på T-tröjor, väskor - you name it! Jag växte upp med en Musse som var ganska intetsägande medan däremot Kalle och Joakim var spännande figurer. Det är nog grunden till att jag föredrar änder. Musse påminner mig om Bing Crosby. Jag gillar hans plattor, men de är för mig lite intetsägande.

Har du läst många Musse-serier?

De häften med Musse-serier som fanns när jag växte upp, var i huvudsak Paul Murry-serier. Jag gillade dem aldrig särskilt mycket, det var ankorna som attraherade mig. Senare har många försökt få mig att gilla Musse. De visar mig serier av Gottfredson och ber mig läsa dem. Men det finns redan så mycket jag gillar, så mycket jag intresserar mig för att jag helt enkelt inte har tid att skaffa mig ett nytt intresseområde. Jag har därför valt att hålla mig ifrån Musse, även när jag tecknar.

© Disney Don Rosa smugglar likväl in en och annan mus i sina serier. Här har Musse hamnat under en elefantfot. Denna detalj blev förresten borttagen i den amerikanska utgåvan av historien.

Kan du tänka dig att göra en egen serie?

Du menar säkert en serie med figurer jag själv äger. Allt jag gör i dag är Disneys egendom. Jag gör serierna, men äger dem inte. Min lön påverkas inte om serierna säljer bra eller dåligt.
Det hade nog varit mer lönsamt att göra en egen serie, men samtidigt har jag växt upp med
Kalle & Co. Det fanns Disneyhäften hos oss från den dagen jag föddes, och figurerna är min familj! Farbror Joakim har funnits ända sedan jag föddes, och det känns som om han är levande. Därför håller jag mig till de figurer jag har ett förhållande till och de jag känner bäst.

Vilka figurer tycker du om att använda i dina Joakim-historier?

Joakim är min favorit. Jag tecknar honom i olika miljöer, men det är utan tvivel historierna om hans liv och uppväxt som fått bäst respons. De allra flesta breven från fans nämner dessa historier. Av Joakims motståndare använder jag Björnligan, Magica de Hex och Guld-Ivar Flinthjärta. Björnligan är ute efter Joakims pengar, Magica vill ha hans första krona och Guld-Ivar är ute efter titeln "Världens rikaste anka". Magica kan vara vansklig att teckna, särskilt hennes hår. Trots det gillar jag att teckna häxan, och kommer att använda henne även i framtiden. Däremot kommer nog inte Joakim att få möta Glittriga Gullan mer i mina serier.

Men det finns också andra motståndare. Den senaste tiden har en helt ny tillkommit, och han är faktiskt min egen skapelse. Han heter Armand Lutin, är mästertjuv till yrket och går under namnet Svarte Riddaren. Lutin är egentligen ute efter själva utmaningen i att ha Joakim som motståndare. Det kan tänkas att han dyker upp i nya historier efterhand.

Vilka historier är svårast att göra?

Det är så att historierna fortfarande blir svårare att göra, jag får hela tiden undersöka nya detaljer. Jag vill att de ska vara så bra som möjligt när jag lämnar dem ifrån mig. När det gäller Kalevala-historien så började jobbet med den när jag besökte Finland för fyra år sedan. Först måste jag läsa in mig på bakgrundsmaterialet innan jag kunde börja jobbet. Jag lånade en bok som berättade sägnen. Sedan fick jag undersöka alla fakta som jag skulle kunna tänkas ha användning för. Utmaningen ligger i att alla historier skall basera sig till 100% på fakta/legender/myter som redan finns, och utifrån dessa skall historien sedan byggas. Det första jag gjorde när jag fick chansen att teckna Joakim-serie var att köpa 50 årgångar av National Geographic från en granne. Dessa är min utgångspunkt när jag börjar kolla detaljer, men jag måste vända mig till många fler källor innan jag är nöjd.

Eftersom jag vill göra ett så noggrant jobb som möjligt, är det bra om jag slipper teckna för detaljerade bakgrunder. Snö är perfekt, jag gillar det bättre än att ha ankorna i städer! Men jag beundrar folk som Marco Rota som så oansträngt tecknar stadsmiljöer. Själv så skulle jag gärna velat tjäna så mycket att jag kunde anlita en assistent att teckna bakgrunderna, men samtidigt gillar jag bäst att ha full kontroll över arbetet.

Många menar att jag gör det lätt för mig genom att hela tiden referera till Barks-historier. Det är tvärt om en belastning att ha med en massa referenser till den ursprungliga historien. Jag får göra en intrig som inte strider allt för mycket mot det Barks gjorde.

© Disney      

Från "Jakten efter Kalevala", en jättesuccé i Finland. Ett litet exempel på Rosas noggrannhet: Hans historier skall i största möjliga mån utspela sig i mitten av 50-talet. Han försökte därför länge att finna fotografier på speciella gathörn i Helsingfors från 1955, för användning i Kalevala-historien. Detta var inte möjligt, men han försökte ändå bara att ta med byggnader som existerade på den tiden.

Du tecknar för Egmont i Skandinavien, varför det?

Ja, som du vet så är det inte längre någon produktion av Disneyserier i USA. Egmont är stort och producerar många serier. Men det finns andra producenter. Själv så arbetar jag ungefär halvtid för den franska tidningen "Picsou". Detta betyder inte så mycket för er i Skandinavien, då ni säkert kommer få läsa mina serier där också. Men några kommer alltså först att utges i Frankrike.

Tillbaka till den senaste historien. Hur mottogs "Jakten efter Kalevala" i Finland?

Kalevala sammanställdes 1849, men har sina rötter längre tillbaka i tiden. Jag har använt detta manus som utgångspunkt för en Kalle och Joakim-historia. Den utgavs i Sverige i
Kalle Anka & C:o 48-50/99.

Eftersom min historia kombinerar de två mest populära litterära verken i Finland, nådde historien en enorm popularitet. Den bokutgåva som gavs ut, trycktes i fyra upplagor, det vill säga 50.000 ex som såldes på sex veckor, och detta var innan julrushen började. Jag var på alla tv-kanaler, tror jag, i alla tidningar etc. Hundratals människor stod i kö för att få boken signerad. Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande.

Med din framgång: är det ett bra betalt jobb du har?

Ha, ha, jag tjänar åtskilligt mindre än vad en lärare gör. När dollarn går upp, går mitt honorar ner, eftersom jag får betalt i utländsk valuta som jag får växla in.

Apropå pengar: Farbror Joakim får aldrig behålla de skatter han finner i dina historier. Varför?

Har du sett filmen "Treasure of Sierra Madre"? Det är världens bästa skattjaktsfilm, för den berättar om själva skattjakten. Filmen hade inte varit så intressant om deltagarna hade fått behålla guldet. Filmen tar upp girighet och hur viktiga de små sakerna i livet är. Så önskar jag också att mina Joakim-historier skall vara. För mig är det inte längre intressant att berätta historier om hur Joakim blir rikare. Vem bryr sig om det? Han är redan så rik som det går att bli. Det är mycket mer intressant att se hur och varför han inte alltid får det han vill ha. Ibland är det till och med hans eget fel, eller så är det krafter han inte kan råda över! Jag arbetar förresten just nu med en serie som har denna film som inspirationskälla.

Apropå nya historier: Då den här intervjun görs är din senast utgivna historia "Jakten efter Kalevala". Du är alltså på gång med nya serier?

Jodå, jag har gjort en 12-sidors historia för "Picsou" som heter "Attaaaaaack!" på engelska. Det är en historia där Joakim ber Oppfinnar-Jocke göra en maskin som i god tid kan varna om pengabingen angrips. Kalle får tag i den här uppfinningen och ... nej, jag ska inte avslöja mer.

Jag tycker kanske själv att "The Coin" är en bättre historia. Den är faktiskt mer än tre år gammal och handlar om ett mynt som Joakim mist från pengabingen. Myntet hamnar på olika ställen i Ankeborg, och många av de figurer vi känner får besök av det myntet. Vet du - jag tycker faktiskt själv att detta är en av mina bästa korta historier!

"The Three Caballeros Rides Again" är en historia där Kalle möter sina två vänner från Sydamerika, José och Panchito (från filmen The Three Caballeros). De tre hamnar i ett äventyr som omfattar en försvunnen silvergruva och en kamp på ett tåg som rasar ner i en enorm canyon. I historien är det förresten en hel del referenser till filmen jag nyss nämnde, "Treasure of Sierra Madre".

Och så har jag så smått börjat fundera på en ny historia till "Picsou", men jag tror jag väntar med att avslöja något om den.

Du har gjort "På väg till Lillehammer" på beställning från Oslo, och "Jakten efter Kalevalä för finnarna. Kommer vi att få se fler liknande Skandinaviska historier i framtiden?

Antagligen!

Svenska barn är mycket intresserade av invånarna i Ankeborg, och många av dem undrar vem som är far till Knatte, Fnatte och Tjatte. Kommer vi någonsin att få veta något om honom?

Ja! Det är faktiskt den historien jag kommer att göra för "Picsou"! Just nu är det bara en vag idé jag har, det kommer att ta år innan den är klar. Brorsönerna blir 65 år 2002, så kanske blir det en jubileumshistoria?

© Disney Knatte, Fnatte och Tjattes far är okänd i ännu några år framöver.

>> Tillbaka till första sidan